Orättvisor och salt i såren

Låt oss prata om levelsystemet i Splatoon 2. Låt oss prata om glada färger, orättvisor och straff. Eller levelsystemen borde jag kanske säga för det finns sex separata rankingsystem i spelet.

Först har vi det grundläggande levelsystemet där du börjar på level 1 och ökar i level genom att spela casual matcher och rankade matcher. Du får mer poäng om ditt lag vinner än om du förlorar, men du får även en hyfsad summa vid förlust. Här kan du inte förlora poäng eller levla ner, så din ranking är inte egentligen ett mått på hur bra du är utan är snarare på hur länge du spelat spelet.

Sedan har vi det fristående co-op läget Salmon Run. I det lägets rankingsystem får du poäng om du, och dina tre medspelare, lyckas med ett uppdrag och förlorar poäng om du misslyckas. Men i och med att poängsystemet nollställs (eller snarare fyrtioställs då det återvänder till fyrtio av hundra) varje gång läget stänger och öppnar igen, så är det omöjligt att levla ner om du bara slutar att spela för den här omgången när du har hamnat på noll.

Och så har vi det viktigaste i spelet: de fyra rankade lägena. Splat Zones, Rainmaker, Tower Contol och Clam Blitz har var sitt rankingsystem som alla fungerar på samma sätt. Du börjar på C- och levlar upp till C sedan C+, och därefter upp till B- och så vidare upp till A+ och därefter upp till S och S+. När man vinner en match får man färg som fyller upp ett rör och man får en spricka i röret när man förlorar matcher. Om du vinner många matcher fylls röret helt och hållet och du levlar upp. Förlorar du många matcher så spricker röret och du levlar ner. Vinner och förlorar du ungefär lika många matcher så får man stå kvar på samma level och göra ett nytt försök att fylla röret från början.

När man spelar på de tre C-nivåerna lottas man med och mot andra spelare från alla de tre C-nivåerna och när man spelar på de tre B-nivåerna lottas man med och mot andra spelare på alla de tre B nivåerna. Så det är ett större hopp i utmaning och intensitet när man tar sig från B+ och till A- i jämförelse med att hoppa till exempel från B till B+.

I grund och botten är det ett bra system. Det viktigaste med ett rankingsystem är att man får spela mot spelare på samma skicklighetsnivå som sig själv. Det är trist att spela mot för dåliga spelare och det är poänglöst att spela mot fyra proffs som man inte har en skuggan av en chans emot. Jämna matcher är roliga matcher. Vi pratar om matcher som inte är avgjorda på förhand, utan där ett enda misstag eller en enda briljant rush kan vara skillnaden mellan vinst och förlust.

 

Men det finns tre stora problem med levelsystemet i de fyra rankade lägena. Det första problemet är att Splatoon 2 är ett team-spel som inte innehåller någon röstchatt. Vilket gör att det är svårt att göra det som spelet faktiskt går ut på, det vill säga samarbeta. Detta är ett mindre problem när spelet lottat mig medspelare som är lika erfarna som jag, eller ännu bättre spelare. Men när jag försöker ta mig upp från en nivå som egentligen är under min egen blir det uppenbara problem. Mina motståndare kanske är svagare, men mina medspelare vet inte längre vad de ska göra, och det finns inget sätt för mig att lära upp dem eller ge dem anvisningar.

Den allra första actionspelet som jag spelade online var Gears of War. I den första matchen hamnade jag i samma lag som en man och hans hustru som i lugn och ro förklarade spelet för mig, berättade om vapnen och banorna och hur man skulle spela och chatta tillsammans. Något sådant kan man inte uppleva i Splatoon 2. Ingen röstchatt betyder att man slipper att folk skriker könsord i örat på en, men det innebär också att det blir betydligt svårare att lära sig spelet. När jag märker att en medspelare gör något fel finns det inget sätt för mig att hjälpa den, mer än att försöka visa vad spelaren ska göra, och hoppas att spelaren först och främst ser vad jag gör och sedan förstår vad jag försöker säga.

Det andra problemet är att spelet är väldigt orättvist. Att en lagvinst och en lagförlust är grunden för den enskilde spelarens ranking är i sig problematiskt, och det känns inte som om spelet gör allt vad det kan för att varje match ska bli rättvist.

Ibland hamnar man i det sämre laget match efter match. I och med att man spelar fyra mot fyra så har varje enskild spelare en stor chans att påverka en match. Det gör att en proffsspelare kan rada upp segrar även tillsammans med sämre medspelare. Men då får man skippa att göra det som spelet faktiskt går ut på, det vill säga att lagspela, och istället soloköra. Är man, som jag, en lagspelare och ingen solospelare får man uppenbara problem på längre rankingnivåer.

Är man en lagspelare och en supportspelare så kan spelet paradoxalt nog bli enklare på högre nivåer, för att man får bättre medspelare att samarbeta med. Medspelare som man faktiskt kan lagspela med. Gör man misstaget att experimentera med ett nytt vapen som man inte kan hantera och rankar ner som följd (vilket jag gjorde) så kan spelet således bli svårare att bemästra när man hamnar på den lägre nivån.

En proffsspelare som kastats ner till B skulle således snabbt ta sig upp genom systemet genom att bära laget i varje match. Men en medelbra spelare, som jag, får stora problem när medspelarna inte har en aning om vad de håller på med. Man hamnar i ett mellanland där man inte längre har sitt eget öde i sina egna händer.

Det tredje problemet är den visuella presentationen när man levlar ner. Att man får obehagliga sprickor i röret och att röret exploderar på ett ostentativt sätt när man rankar ner är naturligtvis för att det ska göra ont att ranka ner. Så att man är extra motiverad att inte råka ut för det. Men ett sånt visuellt straff fungerar bara i ett spel som är helt rättvist. Inte i ett spel där spelet lottar in mig i lag lite hur som helst. Vissa dagar har jag varit helt ur form och spelat uselt och vunnit match efter match. En dag spelade jag som en demon i fem matcher i rad och gjorde för en gång skull alla de rätta valen och vi förlorade fyra matcher av fem, och jag rankade ner som straff.

 

Är det ett orättvist spel, som Splatoon 2 trots allt är, är det fel att strö salt i såren genom att ha en obehaglig visuell presentation när man levlar ner. Livet är inte rättvist, och ett onlinespel med åtta spelare i varje match kan naturligtvis inte alltid vara det heller, när medspelare går på toaletten mitt i en match eller kanske är ute efter att testa ett nytt vapen och inte i första hand att vinna, men när det är spelets, eller slumpens, fel att jag levlar ner (och dess förtjänst att jag levlar upp förstås) så är det fel att spelet på ett påträngande sätt med grafik och ljud påpekar att skulden är min.

Det räcker med att ens avatar blir sur och ilsken efter en förlust. Det är en rolig illustration av hur man känner sig som efter ett nederlag, och tar bort en del av det onödiga allvaret. Den typen av neutral presentation känner vi igen från (det ännu mer orättvisa) Mario Kart 8 Deluxe. Även där blir föraren sur när det går dåligt i ett lopp. Men om det är på sig själv, eller på motståndarna eller på spelet får man tolka själv. Och i det spelet finns inga levelrör som exploderar på ett otrevligt sätt när spelet har gett dig ett slag under bältet.

Splatoon 2 är ett fantastiskt spel på nästan alla sätt. Jag har inte fördjupat mig på det här sättet i något annat onlinespel de senaste åren, så jag vet inte om det går att skapa så mycket bättre matchmaking än så här. Och jag accepterar naturligtvis att ett spel, och slumpen, ibland väljer att jävlas med mig. Att spelet hyllar mig som jätteduktig trots att min enda förtjänst är att jag råkade hamna i det bästa laget tar jag naturligtvis också gärna emot. Men ska ett spel straffa mig måste det vara ett rättvist spel. Spelet behöver inte strö salt i såren de gånger det är spelet och inte jag själv som grävt gropen som jag fallit ner i.

Inga fler artiklar