Äntligen PS3!

Fenomenet hade funnits nästan så länge som folk hade kunnat kommentera på internet, men för ett par år sedan drabbades landets spelsajter stort av farsoten. Det uppstod en tävling bland de mindre seriösa medlemmarna på spelsajterna där de roade sig med att försöka vara först med att kommentera varenda nyhet, och dessutom skriva just ”Först!”. Då den här typen av skogsvarelser är svåra att resonera med, fick pesten till sist bemötas med att alla som hängav sig till ogrässpridningen bannades från sajten. Och så var det problemet löst.

Men längtan efter att vara ”Först!” är inget som har minskat sedan dess; att bli nummer ett inom något område är trots allt en stark längtan hos de flesta människor. Vi springer för att komma först i mål, vi kör alla möjliga fordon för att korsa mållinjen som segrare, Picard skjuter iväg rakt ut i världsrymden för att ”boldly go where no man has gone before,” och i erotikens värld är den pilske riddaren ständigt på jakt efter prinsessans oskuld. Att få se och uppleva det allra bästa innan alla andra är en drift som kan elda på oss alla.

Men på sociala medier har det hela börjat anta fåniga proportioner. I vårt digitala tidevarv, där alla upplevelser bara finns ett knapptryck bort och informationsströmmen störtar över oss som en flodvåg varje dag har det blivit tabu att inte alltid vara uppdaterad, att inte alltid vara först med det senaste. Och spelvärlden är inget undantag. Snarare är det speltwittrarna som är värst.

I mars i år bad en kille i mitt Twitter-flöde om ursäkt för att han spelade Resident Evil 7. För en utomstående kan det ses som är märklig sak att be om förlåtelse för att man spelar ett hyllat spel, men saken var den att spelet hade kommit ut en och en halv månad tidigare, och han skämdes för att vara så sen på bollen. ”Sen på bollen”, ”sist på bollen”, ”sen till festen” och ”som den sista människan i världen har jag…” är de uttryck man använder i sociala medier när man ber om förlåtelse för att man är flera dagar efter alla andra i världen med den senaste tv-serien eller spelet.

Ångesten är som värst när det är någon yttre omständighet som hindrar personen ifråga att ta del av den senaste underhållningen samtidigt som alla andra. I övrigt sansade skribenter förlorar sig i twitter-ilska av orimliga proportioner när det visat sig att spel inte släpps i Europa förrän en eller två dagar efter resten av världen, eller det värsta av allt: när det förhandsbokade spelet är en eller två dagar försenat på posten.

Den besvikelse som fyllde många spelare när det inte utannonserades fler nya spel än vad det gjordes på årets E3, gick över i ren ilska när Sony hade mage att visa trailer efter trailer för spel som kommer att släppas nästa år. Problemet var nämligen att spelen utannonserats redan förra året. – ”De här spelen ser helt underbara ut, men jag vill bara se trailers av spel jag aldrig har hört talas om förut!” Dessutom fick vi som inte spelat Skyrim en massa hat över oss för att vi hade mage att vilja att spela det bärbart eller i VR. Höjden av E3-raseri uppnåddes dock redan innan själva E3 när flera i övrigt sansade speltwittrare uppnådde en stadium av närmast euforisk ilska när EA hade mage att uppta flera minuter av sin presskonferens med att visa upp nytt DLC för Battlefield 1 – ett spel som släppts hela sju månader tidigare.

Borde Konsumentverket införa bäst-före-datum på AAA-spel – för efter ett par veckor är det ingen som bryr sig längre? Vissa spel är dock undantagna från nytt-skammen på sociala medier. Overwatch kan man spela trots att spelet är mer än ett år gammalt, och resten av Blizzards spel går också bra. Även Nintendos gamla spel kan man spela, ända tillbaka till åttiotalet till och med, vilket är unikt i spelvärlden. Förklaringen är kanske att dessa företag gör spel som är menade att hålla i längden, och inte konsumeras så snabbt som möjligt? Vad gäller spel från övriga företag ska man hålla sig det allra senaste.

Så borde det bli förbjudet att twittra om spel som är mer än ett par månader gamla? Då det uppenbarligen är farligt för det offentliga anseendet att skriva på sociala medier att man spelar spel som är äldre än en och en halv månad. Ska mödrar när de varnar sina döttrar att lägga ut lättklädda bilder på nätet även varna dem för att blogga om gamla spel? Ska vi när vi varnar ungdomar för droger även varna dem för att hålla kvar vid den förra generationens konsoler när den nya generationen kommer? Eller åtminstone lära dem att om man nu tvunget måste spela gamla spel så ska man för guds skull göra det i smyg?

Spelföretagen är inte sena att ta chansen när det kommer till att tjäna pengar, och har naturligtvis hittat sätt att tjäna pengar på Först!-besattheten. De dyrare specialversionerna av spel har börjat innehålla möjligheten att spela spelet före alla andra. Som ett exempel har vi Forza Horizon 3 Ultimate Edition, där man fick man börja spela fyra dagar innan premiären för de mindre givmilda spelarna. NHL 18 och FIFA 18 är snålare och erbjuder bara tre dagars försprång om man pyntar lite extra för de lyxigare utgåvorna.

Jag har nyss köpt en Playstation 3, tio år efter att den svarta maskinen hade sin Europa-premiär. Jag har framför allt skaffat den för att kunna spela de tre första Suikoden-spelen. (Att köpa dessa begagnat skulle kosta flera tusen. Att köpa en begagnad PS3 och ladda ner de tre första Suikoden-spelen från Playstation Store kan du göra för en bra bit under tusenlappen.) Dessa spel släpptes första gången 1995, 1998 och 2002. Det är verkligen att ge sig in i en annan värld när jag ger mig i kast med det första Suikoden. Grafiken är som att titta på bunt av barnteckningar som legat under vatten. Men berättelsen är fortfarande hur charmig, gripande och underhållande som helst.

En förklaring till först-stressen är förstås spoilers. Om man spenderar majoriteten av sin vakna tid på Facebook, Twitter och Discord och alla ens vänner har samma spelsmak som en själv så är risken för spoilers naturligtvis överhängande. Det gäller att klara spelet före alla andra för att inte få slutet förstört. Men om ens högsta prioritet är att undvika spoilers kan man lika gärna dra igång sin PS3 och spela Tales of Xillia och Metal Gear Solid 4 istället. Risken för spoilers i Twitter-flödet är förmodligen minimal.

Jag kollar in mitt Twitter-flöde medan jag skriver och en kille ber om ursäkt för att han inte skrivit någon recension av den senaste Netflix-serien på sin blogg, trots att det gått två dagar efter att serien lagts upp på tjänsten. Vad ska jag svara på det? Ska jag berätta att jag kokar över av ilska och att jag skäms å hans vägnar? Eller ska jag svara att jag förlåter honom? Att Gud är god, och att Han kan tänka sig ett och annat överseende med den typen av arkeologiska utgrävningar bland populärkulturens fornlämningar från sedan länge försvunna kulturer.

Folk klagar på remakes och remasters, men är verkligen spelvärldens slit-och-släng-mentalitet bättre än gammal, hederlig återvinning? Ett nytt spel kostar sexhundra eller sjuhundra kronor, men det är inget problem att fynda klassiker på Playstation Store för trettio-fyrtio kronor. Jag ger mig in i Suikodens underbara, levande värld och hoppas på ännu en härlig dag när jag slipper spoilers, ursäkter och stressen över att vara först med det senaste.

Inga fler artiklar