Förutom att spela spel, ensam eller med vänner, och att sedan diskutera dem, så finns det väl inget härligare inom spelvärlden än att köpa spelen? Vare sig man botaniserar bland hyllorna i en spelbutik, är inblandad i en hetsig budgivning av en raritet på Tradera, eller äntligen hittar det där klassikern man alltid har tänkt köpa för ett vrakpris på en loppis, så är det något speciellt med att bli ägaren till ett nytt spel. För ett ögonblick känner man hur framtiden öppnar sig och man kan ana smaken av alla de ljuvliga speltimmar man nu har framför sig.

I vårt digitala, uppkopplade tidevarv har dock fokuset allt mer förflyttas från fysiska spelbutiker till att vi laddar ner spelen från nätet. Det är Steam och Playstation Store som blivit de naturliga platserna för spelinköp, medan butiken nere på stan har fått slå igen.

Det är annorlunda att välja ett spel från en onlinebutik än att stå och vrida och vända på ett fysiskt exemplar av spelet i en affär. Men onlinebutikerna är även de byggda för att kunderna ska köpa så många spel som möjligt. Dessutom får man all möjlig information om spelen och förslag på liknande spel, och har man gått in på sidan för att köpa ett spel så köper man gärna flera. Så köper jag fler spel nu när jag framför allt laddar ner spel, eller köpte jag fler spel förut när jag gick till spelbutiken varje måndag?

Nej, jag gick aldrig i kyrkan varje söndag, men jag gick till spelbutiken minst en gång i veckan. Ibland kunde jag hitta kompisar jag inte träffat på flera år bland hyllorna i butiken. På Game blev jag alltid vänligt mottagen, och det var ett rent nöje att handla där. Men på Playstation Store känner jag mig också välkommen.

Det finaste med Playstation Store är önskelistan. Den är praktisk när det är rea, för det går snabbt att kolla om ”mina spel” är på rea eller inte. Dessutom minskar den risken för att jag idiotköper spel jag inte tänkt skaffa när jag håller mig till önskelistan.

Men smolket i glädjebägaren är att man inte kan byta plats på spelen och rangordna dem, som man kan på Steam, och att listan har en låg gräns för hur många spel man kan ha på den. Förut var det nittiofem för mig, men nu har den sjunkit ner till åttiosex. Nu kan åttiosex spel ses som ganska mycket, men tänk på att de flesta spel nu för tiden kommer i tre-fyra olika versioner plus att det kanske finns åtta-tio DLC till varje spel, och listan fylls snart upp. Vad är grejen, Sony? Varför får jag inte fylla önskelistan med hur många spel jag vill? Är ni liksom jag oroliga för att jag köper för mycket spel?

Xbox Games Store är en mer klinisk upplevelse än Playstation Store. Det känns mer som om jag ska ladda ner en ordbehandlare eller ett antivirusprogram än ett maffigt spel. Dessutom är det något lustigt att sidan får ett annorlunda utseende om man söker på ett spel till Xbox One eller till Xbox 360.

Men Microsoft har erfarenhet så det räcker och blir över hur man gör upplevelser användarvänliga, och det är en synnerligen lättanvänd sida. Till Xbox One-spelen finns all väsentlig information på ett ställe. Småsaker som att jag kan se vilka av personerna på min vännerlista som spelat det aktuella spelet gör mycket till.

Trots att jag sällan spelar på PC-spel, och således sällan köper PC-spel, gör Steam mig alltid på gott humör. Precis som Xbox Games Store är Steam en synnerligen användarvänlig sida, där all information finns på en logisk plats.

Steam är mer än en butik. Det är en mötesplats, en totalupplevelse för PC-spel. Och att ständigt påminnas om vilka spel ens kompisar spelar gör förstås att man lockas till att köpa samma spel som dem. Det enda negativa är att en hel del stora spel saknas, vilket inte gör det till en komplett butik för formatet på samma sätt som Playstation Store och Xbox Games Store är.

På Steam gillar jag önskelistan, kuratorerna, vännerfunktionen och möjligheten att ge bort spel. Men det jag framför allt förknippar med Steam är det allra bästa med onlinebutikerna: de vanvettiga reorna!

Så väl Playstation Store, Xbox Games Store som Steam bjuder mer än gärna på reor med vansinnigt låga priser, ibland ända ner till 80-90% rabatt. Xbox kör sina reor varje tisdag, medan Playstation brukar dra igång en ny rea varannan onsdag. Och sedan finns de riktigt stora reorna med hundratals spel till galet låga priser: jul- och nyårsreorna, de stora sommarreorna, och så Black Friday förstås.

När onlinebutikerna började ta över var mångas farhågor att det skulle bli dyrare att köpa spel. Spelbutiker brukar ju med jämna mellanrum rea ut överblivna spel till härligt låga priser, men i onlinebutiker finns det inget lagerutrymme att rensa ut. Dessutom kan man inte fynda begagnade nerladdningsbara spel på Tradera eller på loppis. Spelbutikernas död skulle bli de billiga spelens död fruktade man. Istället blev det tvärt om.

Microsoft, Sony och Steam ger allt för att överträffa varandra i reor, där den ena har fler och billigare spel än den andra; härliga, jättelika reor där även storsäljare reas ut. Speciellt spelare som mig, som sällan köper spel på dag ett utan hellre fyndar bland spel som är ett par år gamla, kan samla på sig klassiker till den förra generationen för tjugo-trettio kronor mest varenda vecka.

Visst saknar jag spelbutiken nere på stan, men det sociala utbytet i spelbutiken har bara flyttat över till nätet. Ett besök i onlinebutiken föregås trots allt ofta av att någon länkar till spelet från Twitter eller Discord. Och efteråt diskuterar man spelen med kompisar och på social medier, så på sätt och vis är allt som förut. Fast kanske ännu bättre.

Och Nintendo då? Nej, glöm det.

Inga fler artiklar