Spelälskare, realistiska spelare och specialiserade spelare

När Playstation slog igenom i mitten av nittiotalet skedde ett skifte i spelvärlden. Nej, jag pratar inte om övergången från 2D till 3D, även om denna övergång i högsta grad bidrog till dagens tema. Jag talar om att Playstation öppnade dörren för en helt ny typ av spelare: plötsligt anslöt sig en mängd människor till spelvärlden som enbart spelade realistiska spel.

Det är svårt att hitta ”realistiska” spel innan Playstation-eran, helt enkelt för att grafiken och hårdvaran inte klarade av att rita upp något som vi kan kalla ”realistiskt”. Men i och med Playstation kunde man skapa spel som åtminstone med dåtida ögon påminde om verkligheten och som dessutom hade fysiksystem som var hyfsat trovärdiga. Och in kom den nya formen av spelare: personen som bara spelar spel som Gran Turismo och NHL. Den ”realistiska” spelaren.

Säga vad man vill om åttiotalets spel, men många av den tidens spel var rejält pårökta. Att Samus Aran kunde rulla ihop till en boll och Mario kasta eldbollar om han äter en blomma är bara att skrapa på ytan. I princip vad som helst kunde hända. Vissa spel var totalt obegripliga. Man hade överhuvudtaget ingen aning om vad som hände.

Idag har vi realistiska spel, som Project Cars, som försöker återskapa verkligheten. Vi har fantasifulla spel som The Legend of Zelda, som skapar sin egen värld med sin egen logik. Och så har vi klassiska arkadspel som Resogun, som knappt försöker skapa någon logisk spelvärld överhuvudtaget.

Men spel utan logisk spelvärld har blivit allt mer och mer marginaliserade. Vi vill att spelen ska påminna om verkligheten. Eller att de ska påminna om de världar som vi ser på bio.

Det känns som att vi spelälskare, vi som spelar alla former av spel har blivit färre, och de specialiserade spelarna har blivit fler. Och i och med att allt fler spel siktar på att uppehålla spelaren i flera hundra timmar är det allt svårare att vara en spelare som äter av spelbordets alla rätter. Det går alldeles utmärkt att fokusera på att enbart spela rollspel, eller bara racingspel, eller bara fightingspel eller onlineskjutare, och spela sig igenom hela året på bara den genren med alla spel som släpps idag inom alla dessa genrer.

Jag tillhör den typ av spelare som vill testa alla former av spel, från arkadspel till interaktiva noveller, från sportspel till humoristiska äventyr. Och jag vill att spel ska vara spel, och inte ett bihang till någon annan uttrycksform. Vi kommer fortsätta att få spel vars logik påminner om verkligheten och vi kommer att fortsätta att få spel med sin egen vrickade logik, även om de förstnämnda ser ut att allt mer ta över spelvärlden.

Men spelvärlden har utrymme för alla former av spel. Vissa genrer förlorar sin glans och försvinner, men de går alltid att återupptäckas om bara någon hittar den magiska formeln som ger dem nytt liv igen.

Inga fler artiklar