Mina tio år med Xbox 360

Jag fick ett mail från Xbox. Det visade sig att det var tio år sedan jag loggade in på Xbox Live för första gången. Herre gud! Det betyder att idag är det tio år sedan jag köpte min Xbox 360, köpte min första HD-TV, första gången jag spelade online och jag bloggade för första gången.

Jag är ingen större fan av nostalgi. Jag sitter sällan och tänker på gamla tider. Till stor del har det säkert med mitt dåliga minne att göra. (Eller har jag dåligt minne för att jag sällan tänker tillbaka?) Men en sak minns jag i detalj: vandringen genom Onoff-butik på vägen mot min nya tv. Jag minns exakt vart i butiken den stod. Jag minns säljaren, kartongen, hur uppjagad och upprymd jag var. Hur jag fick kämpa för att hålla tillbaka alla känslorna tills jag blev alldeles lugn. För jag visste att en helt ny del av min liv nu skulle börja. Ingen skulle bli sig likt igen efter att man börjat spela i HD och gett sig ut på Xbox Live.

Martins spelhylla februari 2008.

Jag plockar fram den gamla hårddisken och letar upp min första blogg. Den som jag för länge sedan raderade från internet. Jag förvånas över att jag var så seriös att jag bloggade varje dag de första veckorna. Och bloggen var inte alls så opopulär som jag mindes det som, utan jag fick hel del kommentarer redan från början. Jag måste ha jämfört mig med Blondinbella eller någon och trott att hela Sverige skulle läsa vad jag skrev?

De första två spelen jag spelade på min HD-TV och min Xbox 360 var Burnout Paradise och Mass Effect. Gatorna i Burnout Paradise blev också min första upplevelse av att spela online. Jag minns utmaningarna som alla åtta spelarna skulle klara, och hur pressad man kände sig när man var ensam kvar. Och hur skönt det var när man äntligen klarade det. Men jag har inget minne av att jag röstchattade i det spelet. Premiären för röstchatt kom istället i Gears of War vars tunga, smutsiga strider blev den första onlineskjutaren som jag spelade.

Så här började det.

Men allt var inte frid och fröjd. Var var alla fyraspelarspelen? De som varit så vanliga på Playstation 2, Gamecube och även den första Xboxen? De lös helt med sin frånvaro. Militärgruppskojet i Conflict-spelen som varit fyra spelare på delad skärm den förra generationen blev bara två spelare på Xbox 360. Burnout som varit två spelare på delad skärm blev bara en spelare och så vidare. Så Xbox 360 blev början av en tid av ensamspelande framför tv:n: Mass Effect, Dead Space, Dead Rising, Battlefield: Bad Company…

Martins första försök att ta en screenshot, i högsta fart i Burtout Paradise med sin nya digitalkamera i handen.

Det senaste året har jag köpt en Nintendo Switch, en Playstation 4 och en färsk gaming-PC. Nu borde det väl vara dags att pensionera min Xbox 360? Inte alls! Jag håller just nu på med min andra karriär i Mass Effect 2 och sedan är jag äntligen redo att spela igenom Mass Effect 3 med båda mina Shepard. Och så ska jag klara Halo 4 förstås, och äntligen testa på Halo: Combat Evolved Anniversary. Och så har jag kvar Bioshock Infinite, Tomb Raider-rebooten och Red Dead Redemption i spelhyllan.

För att inte tala om alla fightingspel som jag spelar på min arkadsticka, alla racingspel som jag ännu spelar på min härliga ratt och alla Rock Band- och Guitar Hero-spel som jag fortfarande njuter av med mikrofon och alla dessa instrument.

En konsol som har roliga plastleksaker dör aldrig.

Xbox 360 är min favoritkonsol genom tiderna. Men om Nintendo Switch fortsätter att leverera högklassig underhållning som den gjort det första året kommer den förmodligen att gå om till sist. Även Playstation 4 har alla förutsättningar att passera 360:n när det gäller antalet härliga spelupplevelser och intensiva spelsessioner. Men ännu är det Xbox 360 som är konsolen som är varmast i mitt hjärta.

Inga fler artiklar