Recension: Sonic Forces

Spelinfo

Ibland är det svårt att vara fan av Sonic spelen… De är ofta synonyma med dåliga spel med många buggar och fel, och varje gång ett nytt spel är på väg så ökas våra förhoppningar med tanken att denna gång kommer det att vara spelet vi väntat på! Men utöver Sonic Mania, ett spel av Sonic fans, så har spelen på sin höjd varit okej. Inte dåliga, men inte direkt bra heller. Sonic Forces hamnar mitt i den skalan.

Det var länge sedan jag spelade ett så pass mediokert spel. Det var inte dåligt, men det var heller aldrig bra. Det påminner mig en del om Newtons tredje lag – för varje rörelse uppstår en likvärdig motrörelse. Samma sak gäller här, för varje bra sak uppstår en likvärdig dålig sak. En av fördelarna är att man får skapa sig en egen avatar som har en stor del av storyn, och beroende på vilken ras av djur man väljer så har den en viss förmåga, samt att man kan välja vilket vapen den ska använda. Det ger inte bara olika attacker, utan tillgång till olika förmågor man kan använda sig av för att ta sig till olika områden i en bana.

Men storyn de försöker berätta fungerar inte med sättet som man spelar spelet på och hur dess mekanik fungerar. Som alla spel i serien så är meningen att ta sig från punkt A till B så fort som möjligt, men här så är man en del av en motståndsrörelse som pratar med en via en radio. Man har exempelvis ett uppdrag där man ska rädda civila, men det enda man gör är att springa och hoppa. Ingenting av det man gör har någon påverkan på den anledning man är där för, alltså att rädda folk, det enda sättet man vet att det man gör hjälper är att någon säger det i radion. Det känns som om storyn och allt intressant händer någon annanstans, medans man själv är någonstans utanför och gör sin egen sak.

Banorna man styr i 3D, speciellt när man styr Sonic känns väldigt kontrollerade, man behöver göra väldigt lite för att komma vidare. Håll framåt och hoppa ibland, man behöver oftast inte ens svänga utan spelet tar även hand om det själv. 2D-delarna känns heller inte bra att spela, man faller på tok för fort efter att man släpper på knappen, eller så hoppar man väldigt mycket längre än planerat om man håller inne den ett ögonblick för mycket. Så antingen hoppar man för långt eller kort och när det går fort så blir det många fall i onödan.

Men stötvis så är det ett kul spel, även fast det är lite kort. Det finns många utmaningar att klara för belöningar, vilket oftast är kläder man man använda för sin avatar, de banor där man kan springa fort men fortfarande känner att man har egen kontroll är tillfredsställande och det finns anledning till att spela samma banor flera gånger.

Men allting som jag känner är bra tas ner av allting jag tycker är dåligt, så när eftertexterna rullade så kände jag inte någonting alls. Jag kände mig inte tillfredsställd från ett bra spel, men inte heller att det var skönt att det äntligen var över. Det var bara… slut. Varken mer eller mindre.

Inga fler artiklar